Fredagen den 2 december 2011
Hej!
Det var otroligt länge sedan jag skrev. så jag tänkte att kanske man skulle börja med det igen..
Idag är det dagen då farfar försvann. Inatt kl.02.00 ca. han lämnade oss för att återförenas med sin älskade Anna-Lisa i himlen :( 83 år gammal blev han. På sätt och vis är det en lättnad för att han har det bättre nu och slipper vara sjuk. Men ändå kan jag inte sluta gråta just nu :( Jag tog det ganska okej men nu känns det bara tomt i hjärtat och jag har inte lust att göra någonting. inte ens träna som jag älskar att göra så mycket :(
Sånna här händelser får mig att tänka så mycket på livet. på det som har varit och det som komma skall. Det känns som att ett kaptiel nu är avslutat när farfar gått bort. och att det snart borde vara dags för ett nytt att öppnas. Ett nytt kapitel där det nu är dags för oss barnbarn att forma framtiden inom familjen och bygga på det livslånga släktledet. farfar har gjort sitt nu. och pappa går i pension om några år.. jag kan inte fatta att det är sant. tiden går så fort så att man får lust att hoppa av ibland. men det går inte för om man hoppar av i farten så trillar man och slår sig..
Det är skönt att vara vuxen men ändå inte. Fler och fler människor försvinner från mej..
Jag tänker tillbaka på tiden när jag och Linnea sprang omkring på bergen på Fjärdlång och hade hela livet framför oss. Önskar att jag kunde vara barn igen. men tider förändras. Man får glädjas åt att man haft en fin uppväxt. Och jag ser fram emot att föra det vidare på mina barn. Tänk vad stort att få forma en liten individ som ska bli en del utav ett långt släktled och världen. Jag längtar så enormt till den dagen!
och jag är så glad att jag har det arbete jag har. jag älskar varenda minut på jobbet med barnen. Även fast det kanske inte alltid märks så är det så. I barnen ser jag hopp och en framtid. Livet tog slut för min farfar inatt. men jag blir varmare inombords när jag tänker på vilket långt liv barnen på jobbet har framför sig. Våran framtid!! jag är så¨stolt att få vara en del utav det.. och det kommer kännas ännu mer underbart att få följa mina egna barns uppväxt och få vara en del utav något ännu större än vad jag redan får vara med om på jobbet..
och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att mina barn får en lika bra uppväxt som jag haft.. få springa nakna i sommarvinden bland klipporna ute på fjärdlång. fiska spigg och mata kaninerna med maskrosor.. Att de får känna samma frihet som jag en gång kände som barn och som jag fortfarande känner när jag är där ute i den underbara friheten!! Mitt hjärta kommer alltid tillhöra Fjärdlång, mitt enda riktiga hem på jorden..
Tack alla för ert stöd och för alla er som bryr er. det uppskattas..<3
Vila i frid farfar <3 älskade gamla skärgårdsbo... nu kan du springa fritt bland bergen och havet igen // Sweet Em
Twilight
ååh Twilight!
Äntligen har jag sett första och andra filmen. jag förstår inte varför jag inte sett dem innan. det har väll helt enkelt inte blivit av. jag har alltid älskat vampyrfilmer. men nu är jag helt hänförd.
jag kände deras känslor leta sig ut genom tv.en och krypa in i mitt skinn. in i min själ. filmerna sliter upp sår, känslor och händelser som jag hade trott var borta. känslor som man helt enkelt glömt att de fanns.
det sägs att kärlek på film inte är på riktigt. att livet och kärleken inte kan vara som det är i filmer. men det tror inte jag på . om riktig kärlek finns, så borde det väll kännas exakt som i filmer ?? de där känslorna som bara riktigt riktigt bra kärlekshistorier kan skapa och locka fram. evig kärlek. är det möjligt att det verkligen kan existera? inte för att jag tror på vampyrer och varulvar. men om de hade funnits, hade världen sett annorlunda då?
eller finns det någon annan typ av styrka där ute som kan få två människor att verkligen dras till varandra av någon onaturlig kraft likt den som Edward och Bella kände?
ibland är man så otroligt blind. man söker efter lyckan när den kanske egentligen är mitt framför näsan på en.
men hur i hela friden ska man veta att man gör rätt val? eller blir det ändå som det är tänkt tillslut? är alla tjejer i världen "en Bella" som söker efter "sin Edward" ? eller en "Julia" som söker sin "Romeo". För det är det som denna film är, en modern version av "Romeo och Julia". Om evig kärlek, att följa den man älskar in i döden och att göra precis vad som helst för att få vara med denna person..
jag tror att alla känner igen sig i någon utav karaktärerna i "Twilight". och alla har vi en Jacob i våra liv. för de riktiga vännerna, de finns alltid där no matter what. vänskap som ingenting i hela världen kan förstöra.
En annan sak är det med kärleken. det kommer alltid finnas någon eller något som gör allt för att förstöra den: otillit, otrohet, sjukdom, död. det är svårare att hitta "sin Edward". men var inte ledsna tjejer, för jag tror att slutar man leta så kommer kärleken automatiskt. kommer den inte ändå, så kanske du inte är redo för den?
så visst är den märklig, kärleken? om inte hela livet.
blir kärleken sådär underbart evig om man bara tror? kan det vara en själv som ibland blockerar de där känslorna man kände "i början" ? kan de komma till liv igen om man bara tror på dem?
och varför dras jag och min kärlek alltid tillbaka till varandra? (som i filmen ungefär faktiskt). varför har det gått snett så många gånger, för att sedan bli bra igen? varför tjämpar man vidare tillsammans?
en klok man sa en gång till oss att livet alltid kommer vara så. att ena stunden vill man dräpa varandra för att sedan älska varandra mer än något annat i hela världen igen. kanske är det så att man bara måste ta sig genom de där hemska stunderna som gör ont för att kunna börja leva igen? oavsätt om det är med samma person eller om man väljer att gå skiljda vägar. det gör dig starkare. kom dock ihåg att hur mycket du än vill glömma en person eller känslor så gör du det inte. de göms bara långt där inne. positiva som negativa känslor. ibland bubblar de upp till ytan och påminner oss om det liv vi lever eller levde.
ja jag vet inte. jag försöker bara leva. för det värdefullaste man äger, det är livet.
men en sak vet jag; jag älskar vampyrer;)
och jag avskyr söndagar. då blir jag alldeles för känslosam :(
ta hand om varandra där ute. tack alla mina nära och kära som finns för mej. jag älskar er! <3
Kisses/ Sweet Em
Solsken
Sedan jag pratade med Micke "om mej" när jag var ledsen över allt med pinup-group så har det sakta men säkert börjat kännas bättre.
tror att jag börjar hitta mej själv mer å mer. kom på att oavsätt om jag blir förskollärare, florist, författare, sångerska , modell eller allt vad man kan bli så kommer jag alltid vara emelie!!
jag kommer alltid ha mitt ansikte, min lite småfluffiga kropp ;) och mitt inre. och mej själv att dras med hela livet:P
för liksom,. hur roligt är det att te.x leva med någon som man inte tycker om ? samma sak är det med sig själv; det blir mycket lättare om man acceptera sig själv eftersom man ska leva med sig själv resten av livet!
Dessutom kan man faktiskt tycka om all slags musik och passa in med flera typer av människor;)
jag älskar gammal hederlig rock n roll och rockabilly samtidigt som jag tycker om hårdrock/rock.och desto mer svensk hederlig musik. tänk vad mysigt det är att sitta i en grön, solig park om sommaren och dricka vin direkt ur flaskan lyssnandes på winnerbäck <3
men jag älskar att åka raggarbil ;) det är en helt annan sak. hihi. kul att kunna vara ombytlig haha.
åååh jag vill ha sommar nu. ush . redan trött på snön och kylan nu :( börjar bli gammal haha. på tal om det. inte långt kvar nu tills man fyller 25. whohoo!
Idag ska jag , Linnea och Tereze gå omkring i stan och leta efter julklappar. ush det är så hemskt för det är så himla svårt att hitta något bra :/ blir att vi går på söder i second hand affärer så får vi väll se om vi går i andra affärer också förstås. jag måste till Sivletto och köpa en ny mössa eftersom jag mitt jävla pucko krympte min i tvätten :P
Puts och krom/SweetEm <3
Raggarbilly, barn och lite Winnerbäck
Sådärja. Då var den första arbetsveckan efter semestern avklarad. vi hade inte så många barn så det var ganska lungt.
förlåt alla folks om jag är dålig på att uppdatera min blogg. men jag har ingen ork, lust eller tid att skriva känns det som:( och jag vet aldrig vad jag ska skriva om. är det ens någon som läser min blogg?
så kom jag på en sak idag. kanske jag skulle skriva om mitt jobb? om det jag faktiskt kan och är duktig på . om barn. kanske inte bara om barn. kan ju skriva om rockabilly och raggare också förstås;)
Jag trivs mer och mer med mitt yrke . och särskilt montessori. jag har länge tyckt att jag inte är någon. men kanske är det så att man inte behöver bli sångare, fotomodell/pinupmodell, konstnär, fotograf, journalist bl.a för att vara någon. jag är ju faktiskt någon ändå. och jag har ju "raggar och rockabillykulturen" som jag brinner så mycket för. författare vill jag dock försöka bli ändå någon gång i framtiden.. och, jag är ju faktiskt med och formar framtiden. för visst är barnen våran framtid? det värsta är ju att samhället blir sämre och sämre. men jag vill vara med och försöka ändra det. jag vill inte att mina egna barn ska växa upp i ett jävla getto. dock kanske det inte går att undvikas och jag kan inte ensam förändra något. men, ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. och jag tror tyvärr att allt för många bryr sig mer om att ändra hela världen och människor i andra länder istället för att faktiskt försöka laga sitt eget land. för vad tjänar det till att försöka förändra något när man inte lagar det som faktiskt är en närmast? det finns människor och barn i detta land som även dem behöver hjälp och stöd. barn som är mobbade, utsatta för våld , psykisk press och kränkningar.
vissa människor ska dessutom inte ha barn. jag har mött många puckon till föräldrar. det är mötet med föräldrarna som är det svåra. när det gäller barnen så skapar man den relation som man själv vill skapa och som man faktiskt gör det till. när det gäller barn så finns det inget som kallas "kemi" eller första intryck. ett barn kan du forma som du själv behagar. ett barn är oftast mer samarbetsvillig än en vuxen. bara du tar dig tid att lyssna och ligga steget före. du anar inte hur mycket ett barn kan lära dig. jag tycker det är så fantastiskt att ett så litet barn som en 2-3åring kan lära sig bokstäver och t.o.m. ord. jag blir så glad i hjärtat när jag ser att barn lyckas med något. att se glädjen i deras ögon.
men för att återkomma till raggare och rockabillysar. vart går egentligen gränsen? jag har inte riktigt förstått det och det känns som att detta är ett väldigt känsligt ämne. jag är faktiskt lite trött på människor som ska tycka så mycket och lägga sig i andras liv.. jag är ganska nöjd med att ha flera kretsar att umgås i. jag är väldigt nöjd med att lyssna på winnerbäck och även Elvis. jag menar, vem är det egentligen som bestämmer vart den hårfina , tunna linjen går? jag älskar att klä upp mej och se ut som en liten pinupa från 50.talet samtidigt som jag älskar att gå i mjukisbyxor ibland och lyssna på svensk musik. jag är jag, och jag kommer tyvärr aldig passa in någonstans om jag inte tillåter mig själv att göra det. dock tror jag ändå att jag inte kommer passa in till 100 % bland rockabillysarna. men jag tror att jag är ganska nöjd med det. jag får väll nöja mig med att vara någonstans mitt i mellan. en raggarbillytjej ;) hah. ett nytt ord!
det känns som att många inte hajar grejen riktigt dessutom. det handlar om att vara sig själv och inte "klä ut sig" varje dag och visa upp sig på tillställningar som te.x rocket room. och inte heller supa skallen i bitar på någon klubb. det handlar om musiken, bilarna och ha trevligt. det är mycket roligare att sitta i en raggarbil och dricka öl tycker jag. sen så är det ju självklart kul att gå på raggarklubbar också. men det känns ändå som att många int hajar grejen riktigt :/
nu hade jag snart tänkt ut och gå lite . jag behöver röra på mig. det behöver alla människor:)
ikväll ska jag och Linnea se Winnerbäck:D *längtar*
Kisses/ SweetEm
hjärtan och knasbollar
jag vill skriva något fint.
men har hjärnsläpp för tillfället ;)
jag vill iallafall skriva att jag är så glad att jag har dej i mitt liv fortfarande. <3
du gör mig lycklig, knasboll <3
och country är en fantastisk musikgenre.
för tillfället har jag semester. och den tänker jag njuta av så länge den varar.
människan är så knepigt skapad. vi njuter väldigt sällan utav den tiden vi har. istället oroar vi oss istället för den tiden vi förlorat, inte har och för morgondagen. därför tänker jag ta vara på tiden jag har . här och nu.
puss / Sweet Em
suck
skitliv.
orkar inte ens skriva blogg längre :( orkar inte ens skriva alls längre.
jag är inte ens bra på det nu för tiden. vad hände egentligen?:/ blää.. just shoot me.
vad fan ska man göra utav livet egentligen? tiden rinner ju bara iväg som sand rinner mellan fingrarna.
jag blir knappast yngre och snart är det kört. det är fan kört . dags att ta in på ålderdomshem snart.
vart tog livet vägen? jag valde inte ens denna väg,men det blev så ändå. jag vill upptäcka värden. göra roliga saker, tillsammans med min bejbi. göra saker som jag brinner för. men istället måste jag slita röven av mig varje dag på det där jävla skitstället till förskola. jag vet, det är det som kallas arbeta. det kunde varit värre. jag kunde jobbat på mc.donalds.
men någon gång vore det kul om jag fick känna mig stolt över mig själv. någon gång vore det roligt att få se stoltheten i mina föräldrars ögon. lyckas med någonting.- min syster lyckas med saker. och jag är ju glad för hennes skull. hon är duktig på allt hon gör och ger sig in på. men jag, vad är jag? ingenting. jag kan ingenting. och nu är det försent att komma på om jag kan lyckas här i livet. för ska man lyckas, så ska man börja tidigt.
jag har lust att bara lägga mig ner att dö ibland. men det är så många som skulle bli ledsna då.
jag blir så jävla förbannad. förbannad på mig själv. att jag aldrig tog tag i mig själv och mitt liv. gjorde någonting vettigt utav det medan det fanns tid. nu finns det ingen tid.
jag äger förvisso en lägenhet tillsammans med den jag älskar. det är stort. och jag kommer inom en snar framtid förhoppningsvis ha ett körkort. men sen då. vad händer sen?
köra dragracing? träna styrketräning tills jag spyr? odla skägg? det sistnämda skulle nog inte gå så bra dock.
nu är det iallafall dags att sova så jag orkar gå upp till helvetet imorgon.
jag behöver verkligen semester.
kisses/Lucy
funderingar
Sedan igår har jag funderat ganska mycket. och pratat med Micke.
dels har jag insett en sak. När killar mår dåligt och är ledsna så vill de helst bara glömma att de är det medan tjejer ofta vill vara ledsna när de är det och gråta ut. därför är det väldigt vanligt att killar då vill ha sex för att glömma för en stund, medan tjejer inte alls fungerar sexuellt just då. därför krockar det. jag har alltid undrat varför killar kan vara så på när de är lessna eftersom tjejer oftast absolut inte alls vill ha samlag då utan bara kramas. då är det vanligt tror jag att tjejen känner sig kränkt. iallafall har jag gjort det.
men nu vet jag varför .
jag kom på en sak till idag.
jag tror att man bildar egen familj just för att när man är vuxen så har man inte kvar sin ursprungliga familj. och det enda sättet att fullborda sin existens på , få ge och ta det som man själv fått eller inte fått under sin uppväxt är att själv skaffa egna barn. ofta vill man som förälder det allra bästa för just sina barn och ge dem samma uppväxt. alltså tror jag att man vill uppleva sin egen uppväxt igen, fast genom sina barn. Det är vanligt att föräldrar styr sina barn åt ett visst håll. det kan dock vara på både gott och ont tror jag. om en person haft en dålig uppväxt är det väll iofs mest logiskt att man då vill ge sina barn något ännu bättre. en uppväxt som man önskade sig. te.x så vill jag att mina barn ska uppleva skärgården och raggar/rockabilykulturen, för att det är det som jag brinner för. det är bara naturligt. tror att man gör det omedvetet.
ja det är märkligt, livet.
what to do?
jag vill skriva. det är det jag brinner för.
samtidigt som jag älskar att jobba med barnen.
men det känns verkligen som att det är försent nu:( att jag blivit för gammal för att bli nån.
dessutom så har jag inte råd att gå i skolan nu när jag har ett väldigt stort lån.
hur ska man kunna veta hur man vill att framtiden ska bli?:(
jag älskar att skriva. jag älskar barn. älskar raggarbilar. en kombination kanske?;)
dessutom är jag intresserad utav att lära mig mer utav montessoripedagogiken!
jag får väll fundera..
jag tänker åtminstone försöka klara körkortet först. *suck*
hejsvejs/SweetEm
notis:
och tänk även på att för vinna tillbaka en förlorad kärlek eller vinna en ny så måste man ibland släppa taget om den man älskar för att kunna må riktigt bra..
det heter ju älska, glömma och förlåta utav en anledning :)
Hjärta utan hem
Promenad i ett sprucket landskap.
hatkärlek. Sthlm är hatkärlek.
Det är skönt att bara promenera utan mål.
och desto skönare är det att komma hem till sitt trygga, varma , dock ensamma, hem.
ush för bakisångest :(
jag läste några kloka ord i ett mail som jag fått av min moster. de lyder såhär:
- Kanske ödet vill att vi ska ska träffa några människor som är fel för oss innan vi träffar den som är rätt, så att vi är medvetna om hur tacksamma vi ska vara för den gåvan när vi tillslut träffar den rätta.
- Det behövs bara en minut för att fatta tycke för någon, en timme för att bli kär, en dag för att börja älska någon. men det behövs ett helt liv för att glömma.
- Kärlek börjar med ett leende, växer med en kyss och slutar med en tår.
- sanningen är den att vi inte vet vad vi har föränn vi förlorat det. men det är också sant att vi inte vet vad vi saknat föränn vi funnit det.
- De lyckligaste människorna är inte de som har det som är bäst, utan de som på bästa sätt använder det de har.
- Önska alltid den du älskar/tycker om lycka, även om du själv är olycklig. 
Vattumannen 20. januari - 18. februari
Du kan säkert överraskas av något, som inträffar i dag. Kanske inte för att det sker, men för att det händer nu.
hmm undrar vad :S väntar med spänning haha :)
Små ord om vänskap..
Jag tycker om att åka buss. att se hur alla färger far förbi. Hur de blandas i ett hav utav ljussken. Det är lite paralyserande om jag ska vara ärlig. och rogivande. Jag minns när jag var barn och brukade åka bil med mammas dåvarande kille. Hans bil var så bekväm att åka i och jag slumrade alltid till där i baksätet. Jag somnade sällan utan istället satt jag i min egna värld och försvann en stund.
Jag blickar snabbt in i fönstren utav det stora, svarta och gåttfulla. Är de lyckliga inom de fasaderna vi ser? Är det varma hem eller föreställer vi oss bara att det ser så ut, eftersom vi är så insnöade på oss själva?
Vi som bara far förbi. vi som inte vet..
Jag blundar. och jag väntar.. tills solen lyser stark på himlavalvet. Tills oändligheten lyser sådär vacker. När närvaron av omvärlden doftar likt liljor. då är jag hemma..
Och är lycka endast just ett begrepp som vi tror oss förstå ? Är gläjde att vara lycklig? är glädje att kunna skratta åt att bara se på någon man tycker om och skratta ännu mer när personen inte förstår varför man skrattar på det där sättet... Jag har iallafall upplevt det.. och det är inte skadeglädje. Det är bara en känsla som gör att man blir så glad så man måste skratta..
Idag var jag på ett utav mina favoritcafen "solo" i solna med min syster Linnea och Challe. Hur underbart är det inte att bara sitta på ett cafe med en vän eller syster och bara vara sig själv för en stund? att se dem le och bara vara närvarande. . med mina närmsta vänner känner jag mig inte tom. med dem fylls jag av ro, tillgivenhet och oändlig värme. tillslut måste dock även dessa ögonblick försvinna och man sjunker tillbaka till den hårda verkligheten. trots att ljuset var så nära för en stund. Tillsammans är vi starka!
vänskap är inte att bara prata om problem vi har. Vänskap är inte alltid att bara finnas där om ens vän behöver prata. vänskap är även att bara kunna sitta och glo på varandra. att prata om roligheter och bara vara.
Kärlek kommer och går. men vänskap består! <3
jag hörde ett roligt uttryck i en tv.serie igår. den löd": kärleken är inte blind. den är efterbliven". Hårda ord men ack så sant..
Helgen, funderingar och en massa godis.
Denna helg blev ganska lugn!
i fredags var jag hos systeryster.. alltid lika myspysigt :) jag blev bjuden på mat och fika. drack även en massa te :D hihi. jag dricker sällan te men med henne kan jag dricka massa :)såg även på en film på tv. "time machine". den var bra faktiskt.har för mej att jag sett den tidigare.
i lördags fikade jag med Kim på Sivletto! åh I love that place! kan verkligen sitta där i timmar och bara njuta!! på kvällen skulle jag och micke gå på bio.men var inne i stan lite försent:( så vi åkte hem till mig och såg på film på tv.en istället.:) köpte en massa godis också.. sedan skulle vi poppa popcorn också.. men det gick ju mindre bra..två brända kastruller, massa rök och svordomar senare så skickade jag ut M. att köpa färdiggjorda popcorn istället :P
Idag söndag var jag på Cafe solo i solna och fikade med Challis! min lilla skruttgumma.. vi kan verkligen prata om allting mellan himmel och gjord.. vi pratade mycket om framtiden och om våra författardrömmar:)
jag vill verkligen skriva. jag hoppas verkligen att jag kommer in på skolan till hösten.. är såå trött på att jobba inom förskoleverksamheten.det är ett helt ok arbete.. men inget som jag vill göra hela mitt liv.. har funderat ganska mycket på vad jag vill skriva också. och vad min bok ska handla om :) och om inte jag ska skriva så har jag tänkt ganska mycket på att starta eget :) kom på igår på sivletto att det faktiskt inte finns något 50.talsuteställe i sthlm! bara vissa ställen som har speciella rockabillykvällar.men inget speciellt ställe..så det skulle jag vilja starta. och så kan det vara cafe på dagen :) skulle även vilja gå någon typ av sömmerskautbildning eller kurs. eller åtminstone skaffa mej en symaskin och börja sy:D tänk va kul att sy sina egna kläder :D kan ju inte vara så jättesvårt egentligen :)
kom på en till sak igår också. lite filosofiskt sådär:P jag tror jag vet nu vad lycka är!
riktig lycka är att hitta sig själv och vara stolt över det. vara stolt över vem man är. allt runtomkring är ju bonuslycka egentligen.. för man kan ju ha allting men ändå inte vara nöjd med sig själv, och då är man inte lycklig.. men är man nöjd och tycker om sig själv så tror jag att man automatiskt blir lycklig. och när man inser att det faktiskt alltid finns någonting som ger en lycklig.. dessutom tror jag att det är viktigt att pyssla med det som man tycker om att göra. det som man brinner för.. Jag brinner ju te.x inte för arbetet med barnen. alltså känner jag mej inte helt lycklig,även om jag är lycklig för vem jag är.. det jag verkligen brinner för är 50.talet/rockabilyvärlden.som jag dessutom vill veta mer om. och skrivandet...
det svåra är att leva upp till allt detta.. att inse att man är lycklig. men bättre att man har åtminstone en sån dag i veckan te.x än ingen alls :)
ens egna problem är alltid störst. men behöver de alltid vara problem? kan det möjligtvis bara vara en själv som ser de som problem?
ja det finns mycket inom detta ämne att diskutera:)
men som sagt. jag tror att bara man tillåter sig själv att vara lycklig så blir man det :) och bara du själv kan bestämma över dina beslut och gå de vägar du väljer. även om jag tror mycket på ödet och att det mesta blir som det är tänkt så tror jag ändå att vägen dit ändå på sätt och vis är du själv formar.samtidigt som jag tror att man inte kan forma sitt eget öde..
det är så märkligt..livet. och hur det liksom formar sig. personer man träffar och hur konstigt det känns att man träffar just dem och hur pusselbitar faller på plats och hur man ser hur ödet leker med ens liv.. jag har sett det många gånger nu. hur ödet på sätt och vis leker med mina känslor. får mig att tänka för mycket och se små tecken överallt.. Hur namn upprepar sig. hur saker bara faller sig in att vara och personer råkar vara på rätt plats vid fel tidpunkt eller tvärtom. och framförallt, hur jäkla liten världen egentligen är. Hur lika vissa personer kan vara ..
så vad eller vem är ödet ? Varför dansar jag denna dans om jag ändå bara gör en massa felsteg och varför kysser jag ständigt dess läppar när det enda jag egentligen vill bara är att nå målet? Ju mer jag gör allt detta, ju längre glider jag bort.. bort från verkligheten. utan att kunna göra någonting.. bara se på...
nu ska jag fortsätta se på filmen :) "A lot like love" med aston kutcher. han är såå söt hihi :) har sett filmen innan.. jättebra. bölade i slutet har jag för mej haha:P å hon heter emely som det handlar om haha. som mej;) har glömt äta middag.men får nöja mig med mitt godis hihi..
puss hej <3
bilden är inte från idag ;) och inte är det på cafe solo heller. haha. men jag och Challis är det iallfall:)
En vacker dag kommer jag bli lycklig
jobbig vecka..skönt att det äntligen är helg.. vakna precis hehe:P
skönt att inte vakna bakis haha.. och nu har jag inte rökt på tre veckor :D jag behöver inte ens skiten längre. är knappt röksugen.
annars så händer det väll inte så mycke i helgen.. jo jag vakna med förkylning. jääj va kul :( nu kommer väll skiten.. jaja.. jag måste väll bli sjuk nångång jag också antar jag.trots att jag blivit immun med tanke på mitt arbete:P
någon frågade mej om jag har brottom.med livet.. jag förstår inte hur personen kan se det.. jag om någon lär ju utstråla att jag inte har det :S men va fan.. klart man blir stressad när folk runt omkring börjar plugga, gifter sig och skaffar barn hit och dit.. speciellt när det är ens vänner, bekanta m.m. :/
fast jag trivs ganska bra som jag har det nu.. skönt att bo ensam. skönt att bara ha ens egen tvätt att tvätta. egen disk att skita ner och diska. äta vad jag vill. sitta uppe på kvällarna hela nätterna om jag så vill. ta hem kompisar utan att behöva fråga någon annan... och jag kommer alltid ha min familj och mina vänner..
men ändå..det saknas nått..även om jag får lite granna av det då och då.. för jag har såå mycket kärlek att ge. önskar bara att den vore besvarad på det sättet jag vill :/ men det får vila nu.. allt får bara vara.. för jag vet att en dag så kommer jag bli lycklig. jag är ganska lycklig nu. men jag menar sådär riktigt lycklig..
för jag har lärt mej av mina misstag och duger ganska bra som jag är..
tänker koncentrera mej på träningen och mej själv nu.. jag måste ta tag i mej själv och mitt inre tror jag.. lugna ner mej, bli vuxen och allt det där..
det heter ju älska, gömma och förlåta av en anledning...
tänker på dej...
Goodbye my lover
Jag blir så frustrerad när jag märker att jag har så mycket kärlek inom mej,
men ingen att ge den till :(
Jag har under denna tid börjat märka kärleken inom mej själv.. Jag vill ge så mycket.och saknar det..
hela min själ och mitt hjärta.. jag vill ha så mycket tillbaka..
kärlek snälla kom tillbaka!
jag vill vara sådär kär igen.. så där sjukt lycklig så man inte vet vart man ska ta vägen och man inte kan sluta le..
Jag älskar dej fortfarande.. men när jag vänder mej om finns det ingen där. ingen att hålla om på natten. ingen att skydda och skyddas av.. du är borta.. Du fanns där..Finns du kvar? jag vet inte... dock finns du inom mej. i evig tid..
Jag är som en tom vas..svart som natten.. jag fyller vasen med de tårar som fnns kvar. jag viskar tyst mina önskningar.. jag kysser den när ingen ser på..jag kysser dina läppar. om och om igen,som jag alltid gjort, trots att du inte finns mer. Jag har sett dig le. jag har sett dej gråta. Jag har sett dig sova en stund.. Jag kan fortfarande känna doften utav dej. jag håller fortfarande din hand när jag sover.. hejdå min älskling. hejdå min vän. du har varit den rätta för mej...
jag försöker bara låta allt vara. Jag försöker bli hel och finna den rätta vägen.. men ändå haklar jag hela tiden tillbaka.. varför?
Kärlek.
vad är egentligen kärlek?
jag letar svar inom mej själv.. allt jag har kvar är det inom mig.jag kan nästa känna det.. lyckan. jag kan snudda vid dess andetag. dess hela existens. ungefär som när man snuddar vid en vålnad. Det finns någon där, som man inte kan ta på. som inte syns. som inte känns. som bara är.
behöver man verkligen någon för att känna sig hel? jag skulle nog svara Ja på den frågan..
Livet är som en karusell: Det gör ont om man hoppar av i farten..
och är ett steg framåt rätt riktning om man står vid ett stup?
Vågar jag chansa en gång till efter att ha chansat så mycket förut?? eller två gånger till.eller tre.
allt jag har kvar är mej själv. det kommer jag inte undan. för är det någon som man aldrig kan fly ifrån så är det sig själv..
Jag tror jag hellre lever ensam om jag inte finner dej igen. kärleken..
varför slösa bort sin kärlek på något som kanske ändå inte känns lika stort och underbart som det gjort innan? varför ge så mycket om man ändå i slutändan kanske förlorar?
livet sköljer bort oss...
men ändå blir jag stark.
läkningsprocessen har sin början.. men tar den någonsin slut? och hur tar den slut?
en del av mej vill ju tro att du kommer tillbaka...
to win some. or lurn some.
memories
emelie till micke:
"älskling, vad händer om man bara blir mer å mer kär för varje dag?"
micke:"det är väll lite det som är meningen?"
emelie:"jamen,tänk om man spricker?eller om det kommer spruta kärleksmums ur öronen? micke: "hehe va söt du är".
"men du ska iaf låta bli å ramla sönder, för det blir bara jobbigt att laga och leta reda på alla delar och eftersom man blir ledsen när du är trasig kanske man super lite för att slippa vara så ledsen medan man klistrar och då kan det lätt bli lite knas med ett öra där näsan ska vara och sånt". hihihihi;) <3
:'(
kan inte sluta tänka på dej
tomhet.
blir t.o.m. lessen när jag ser pingviner på tv eller i en bok :(
fast jag äter ju iaf inte på mc.donalds längre...
men det är med lättnad jag märker
att tiden faktiskt går fort
och då blir jag lite lugnare i själen
när jag vet
att tiden faktiskt
fortfarande går lika snabbt.
och att det snart
gått ett år igen
jag var på bibblan idag och lånade fyra böcker.. en om att tyda drömmar. en bok om skillnaden mellan män och kvinnor, "män är från mars och kvinnor från venus" och en bok som heter "Att börja om". ganska nyttigt att läsa tror jag.. och det stod faktisk att för att kunna gå vidare så måste man få sörja och se tillbaka en tid för att sen kunna acceptera och älska personen för den tid man hade.. ligger nog en sanning det.. så därfär kan det även vara bra att läsa gamla dagboksinlägg:P
men såhär stod det i mitt horoskop idag:
"Kom ihåg att tro på det bästa möjliga. Mycket kan hända, om du tror på, att det kan lyckas. Detta gäller även för kärleken."
funderingar m.m.
tiden går, som jag skrev nyligen, sjukt fort.
fast denna tid utan micke känns som 10 år iofs:S vill inte att vi enbart ska vara minnen. vill bilda fler minnen med honom ju! förstår inte att det itne är vi:(
konstigt när man ser på kort . då minns man plötsligt känslorna man hade just när fotot togs.. hur längesen det än var...
jag var verkligen en ful ankunge som blev en vacker svan! men till vilken nytta då:S har ju mist en person jag älskar :(
har fått stå ut med mycket i mitt liv känns det som... men har nog lärt mej en del av det mesta. och blivit stark också.. liten men stark brukar jag få höra att jag är.. även om det inte känns så just nu:(
ja och nu sitter jag här i min lägenhet å har bara mej själv att ta hand om.. i en vattensäng som inte ens är min egen och proppar i mej en masa kanelbullar och får onti magen och ser hur livet bara rusat förbi mina ögon..
hur framtiden blir kan jag ju enbart drömma om..
jag tänkte förut att jag ville bli någon.. något. mådde t.o.m. dåligt över det. men jag är någon. Jag är emelie. och jag duger precis som jag är..
tro det eller ej, men Micke har hjälpt mej så sjukt mycket att hitta mej själv.. Det mesta som vi har pratat om stämmer och jag inser det nu. jag har betett mej som en liten fjortis..kanske det är det som är meningen med allt detta. synd bara att jag kanske inser det försent:( eller inte försent. men jag borde lyssnat bättre . så hade jag nog haft kvar honom i mitt liv nu:(
jag har varit sjukligt svartsjuk. tror det beror på att jag varit avundsjuk på folk runtomkring. speciellt tjejer. Jag har nästan sett dem som mina fieender.. och jag förstår inte te.x. varför jag tyckt att jag varit tjock:S vilket slöseri med tid att gå omkring och tycka att man är tjock och ful å oroa sig för vad andra ska tycka och tänka när det finns annat att lägga sin energi på.. det bästa av allt är ju förstås att han har fått mej att hitta mej själv i raggarsvängen;)
jag är inte 12 år. jag är 22 !
börjar t.o.m. få sånna där vuxenskåror i ansiktet haha! inte rynkor alltså:P *S*
men det är väll så att alla förhållanden på något sätt hjälper till att utväxlas på något sätt . och att inte göra om misstag man gjort..
tiden med håkan hade säkert en mening det också.. Tiden i skara var bra eftersom jag fick komma bort och börja om.. visst. jag kanske flydde. som jag gjort så många gånger å ska sluta göra.. men den tiden var bra för mej känner jag nu.. och jag fick känna på småstadslivet hihi =)
Jag har hela mitt liv försökt fly.. ifrån mej själv. men är det någon man aldrig kan fly ifrån så är det sig själv. För är det någon person som man måste stå ut med hela sitt liv så är det sig själv.micke sa det till mej en gång.. nu inser jag att det stämmer och det är ett väldigt klokt ordspråk..så istället för att må dåligt för hur du är,ser ut .mm..var glad för att du är du! alla har ju sina dåliga sidor. jag är inte jättenöjd med allt jag gjort och är. men förmodligen så har jag lärt mej något utav det..
Ja hur som helst.. Man lär sig av sina misstag.. tänker aldrig göra om det misstaget jag gjorde med micke iaf.alltså det som hände... önskar bara att han kunde inse det å tro mej när jag säger att jag tänkt till och tänker bli vuxen och att jag inser vissa saker :/ men kanske han gör det i sinom tid..
jag mår bra över att jag hittat mej själv.. men mår dåligt och är sjukt lessen för att jag förlorat micke och en kärlek som jag trodde var oändlig :`( och för at tjag gjorde som jag gjorde...men är det meningen att det ska vara vi så blir det så igen:P
det var allt för denna gång;) ni orkar säkert inte ens läsa haha.
men ska jag vara ärlig så skriver jag mest för mej själv.. för att jag inte orkar skriva i en dagbok förhand;)
igårkväll var Linnea hit. vi lagade middag och bakade bullar:D jättemysigt. hon åkte hem igen i förmiddags men vi ses snart igen . ska nämligen till pappa ikväll på middag :) utan marianne! sköönt! hehe..
puss hej
drömmar och tänk va tiden går.
inatt drömde jag alla möjliga konstiga saker.
bla. om att jag och en tjejkompis skulle ha sex med fem killar. samtidigt! min syster var också med,fast innan allt å hon visste inget om vad vi planerade haha.
slutade iaf med att jag och min tjejkompis bara hade sex med en utav killarna .haha :D vi var visst vid nån fotbollsplan också. eller typ gräsmatta. minns inte riktigt =P
sen så drömde jag om att det spökade i en liten stuga som jag skulle bo i. och nån tjej som jag inte vet vem det är var med där som var jättetjock och hon hoppade på mej och började hångla med mej så att jag tappade andan :S hmmm.. hade min gamla 50 talsradio med mej i stugan och den började spela av sig själv utan att den var ikopplad. såg massa konstiga spegelbilder i fönstret på olika skepnader..hmm hjärnspöken eller inte. läskigt var det iaf:P drömde om en massa människor också.det var folk överallt minns jag..och blod.
joo och så var jag i en skog på promenad med ett barn från mitt nya jobb och nåra kollegor. vi hade även två golden retrivrar med oss. och det blev bara allt mörkare och mörkare..
och ibland när jag drömmer så kan jag drömma om någon person som jag aldrig nånsin sett tidigare eller som jag inte känner. sedan har det hänt att jag sett eller träffat personen i fråga dagen efter :S
hmm.. nån som tycker att jag borde gå till en psykolog? haha
Måste även berätta en kul grej.
en utav mina kollegor på mitt nya jobb, Ullis, gick tydligen i min parallelklass i årskurs 6. dock bara en termin. och hon gick även i samma dansgrupp som mej och Linnea den terminen.. jag känner inte alls igen henne. å inte hon mej heller för den delen. men hon känner jättemycke folk från Råsunda skolan som jag gick i. bla. även från min klass. de "populära" människorna om man säger så haha.. men henne minns jag inte alls.. hmmm fast iofs. det är ju tio år sen! herregud. tio år sen :S tänk om vi då hade vetat att vi nu efter tio år skulle arbeta tillsammans. på en förskola i mariehäll av alla ställen hehe. hon är jättego dessutom och rolig att snacka med :)
det är först nu när man blickar tillbaka såhär som man börjar inse att man faktiskt är vuxen.. Jag är inte den där lilla fula,ensamma , osäkra glasögonormen på 12-15 bast längre.. Jag är Emelie. Jag är en vuxen människa som faktiskt är ganska bra som jag är. Micke har rätt. Jag kan inte gömma mej för mej själv längre. Jag kan inte fortsätta att fly hela tiden. för är det nån som man aldrig någonsin kan fly ifrån så är det sig själv.. jag måste börja tänka mej för. och även tänka innan jag talar och ta konsekvenserna utav mina handlanden!
och dessutom sluta gå omkring och vara avundsjuk och svartsjuk på allt och alla.
dags att växa upp
det var en gång...
jag klarar inte av det här.. jag gör verkligen inte det.
varför skulle jag vara så där jävla dum i huvet å göra så där.. så jävla klantigt och onödigt :(
jag går sönder.. kan inte leva utan micke.
vet inte vad jag ska ta mej till.
sommaren försvann snabbt och därmed även kärleken:( jag går under.jag kan inte se positivt på saker..
jag vill ha dej så sjukt mycket.. önskar bara du kunde förlåta mej.
jag vet att jag gjort fel.. jag vet att jag varit som jag varit ibland.. men jag älskar verkligen dej av hela mitt hjärta.
vet inte varför jag gör det.. men mina känslor för dej är så sjukt starka.. jag kan bara inte släppa dej.det går inte.
kommer aldrig kunna sluta älska dej. ALDRIG NÅGONSIN!
DET GÖR SÅ ONT!
kan det inte bara ta slut... denna fruktansvärda smärta.
mina tårar blir bara fler och fler. och ju längre tiden går ju mer känns det som att vi glider isär :`(
jag ville inte förlora dej. jag ville verkligen inte det..
du är mitt livs största kärlek.
jag vet att det är mitt fel detta..
önskar kunna laga..
jag vet inte hur jag ska kunna bli glad igen,,
vill bara försvinna från jordens yta.. föralltid. kan inte leva med denna skam och smärta.
men dö kan jag inte.. så feg är jag inet så jag tar livet av mej.
jag kan inte få dej ur mina tankar,.
snälla glöm mej inte,
jag vet att om vi försökte igen så skulle det bli jättebra.. allt skulle bli toppenbra då.
jag kan inte andas när allt är såhär.
ikväll var jag iaf inne i stan på crusingen med nettis, thomas och Kalle.vi åkte i kalles bil..
det var skoj faktiskt. fick skratta lite grann iaf:)
imorron kanske jag ska vara med anneli. vi skulle gå ut.. men vi vet inte om vi pallar.men kanske ska ses ändå.
nää nu blir det nog sova,.
puss hejdå
mörkt och kallt
det gör så sjuuukt oooont!!!
kan inte med ord beskriva :`(
tänk dej själv om nån slet ut ditt hjärta ur din kropp.
eller slet bort nånting i ditt liv som funnits där så länge. nånting som gör att du kan andas.
när ska denna smärta försvinna egentligen.
blir galen. kommer bli galen. snart hamnar jag väll på dårhus!
å det är mitt eget fel allt detta ;(
ååååhh....
jag älskar dej så..
så jävla mycket av hela mitt hjärta. kan inte leva utan dej.
hur ska jag nånsin kunna glömma !?!?!?:(
jag känner mej så maktlös. kan ju inget göra.. bara vänta..
om jag ändå fick känna dina andetag mot min kind igen.
Bli omhållen av dina stora,starka armar och bara känna värmen. kärleken,
kommer aldrig få sån kärlek av nån som jag fått av dej,
du älskade mej verkligen.. du gjorde allt för mej och jag är så jävla dum i huvet som slarvade bort det.
kan lika gärna börja knarka eller nått annat meningslöst..
utan dej skiner inte solen
utan dej ler jag inte mer..
jag har glömt hur man ler..
patience
det har hänt så sjukt mycket saker:(
jag slits itu ..
trodde jag inte skulle klara av detta. och det gör jag inte.vissa dagar.
Sjukt jobbigt att vakna med ångest och skam vareviga morgon.
men vissa dagar så vet jag att jag klarar detta.. jag klarar mej alltid. men jag kan bara inte glömma allt:(
jag tror att dte är vårat öde att vi ska vara tillsammans ju.. kanske det bara behövs tid??
Känslorna jag har för dej är så sjukt starka så jag kan inte bara släppa allt.
Kanske allt som behövs är tid?hur det än kommer bli liksom.. och lite tålamod..
Men. jag har en nyhet iaf... Jag har fått tag på en urmysig lägenhet :D i Abrahamsberg. en lite gammeldags lägenhet.. åhh.. ska köpa en massa 50.talsmöbler, tavlor och massa grejer:D inte allt på en gång dock :P
skönt att få bo själv faktiskt.. och som du sa; "antagligen behöver du det för att ta hand om dej själv och bli vuxen".
det stämmer fakiskt.
och, jag kan ha hur många par skor jag vill;)
blir jobbigt att hämta alla saker hos micke bara:( men men..
och otroligt jobbigt att behöva ligga och mysa i soffan helst ensam :`(
sjukt va mitt liv har förändrats under enbart en månad :S
blivit dumpad. nytt jobb och ny lägenhet.
just ja det har jag inte skrivit:P att jag fått nytt jobb också. på en urfin förskola i mariehäll. jättenära där micke bor hehe:P men det gör väll inte så värst mycket..
ikväll är jag och mamma hos Linnea. Ingela och bengt kommer också snart...
vi ska äta kräftor å ha dte myspysigt:)
kanske jag och mamma drar till garbos å firar sen;) haha
puss hej
Ps: jag skriver så öppet om detta eftersom "alla" antagligen redan verkar veta vad som hänt. och dessutom verkar veta saker bättre än vad jag vet själv :S Lägg er inte i andras liv!
