Sweet Em

I eftermiddag har jag varit lite nostalgisk :)
jag har tittat lite i mina gamla fotoalbum. jag har sagt det förr och jag säger det igen, herregud vad tiden går fort.
och man såg ju fan inte klok ut för sisådär 13 år sedan i 12-13 årsåldern ;) jag var ingen skönhet då direkt. hehe.. tur att det ändrade sig när jag skaffade linser och blev en stor tjej ;)

jag blir både ledsen och glad när jag tänker tillbaka. jag blir glad att jag inte är lika osäker längre och att jag faktiskt är vuxen nu och kan ta konsekvenserna utav mina handlanden:) och att jag faktiskt skiter i dem som retat mig genom tiderna. att jag känt mig utfryst, var det verkligen så? eller var det jag som fryste ut mig själv?
Sedan blir jag ledsen när jag tänker på att vi inte har kvar huset på fjärdlång :( och att människor runt omkring mej, med min hjälp också förstås, faktiskt format mitt liv som det är idag.
men så illa är det inte ;)
jag är iallfall mer nöjd nu än vad jag varit i andra kapitel utav mitt liv.
jag är snyggare nu än vad jag varit förut. jag ser ut som en kvinna och inte en liten tjej längre :) lite rundare och lite mer former men det gör inget;)
jag har min familj och mina vänner. och jag vet vilka som är de riktiga .
 jag har raggarkulturen som jag hittat och brinner för. även om jag hållit mej lite undan på senaste tiden.
jag har ett arbete som jag faktiskt trivs med.
körkortet kommer jag greja tids nog iallafall.
jag har en karl som faktiskt älskar mej som den jag är och vi äger en rörig men fin lägenhet tillsammans. 
och min lilla Daisy Crazy får jag inte glömma:)  
jag får mat varje dag och har kläder på kroppen.
så varför klaga. egentligen?
ibland mår man helt enkelt pyton och allt känns botten.
men det är tur att man inte mår så varje dag :)
men trots allt detta så känns det som att det är någonting som fattas!

puts och krom / SweetEm

nästan exakt fyra år sedan tror jag:) kääärlek! <3

Jag tror att man behöver komma hemifrån ibland för att verkligen uppskatta det man har hemma:)
det enda som fattas hemma är Anette och lilla Tristan :(
jag var och hälsade på dem i helgen. han skulle haft dop men det blev inställt. jag tog nattåget fredag kväll och nattåget söndag till måndag. så kom inte hem förän nu i eftermiddag för jag åkte direkt till jobbet..  
det var roligt där uppe men samtidigt sorgligt på något vis :/ blev lite kort tid men istället för att vara ledsen för att man inte har så mytcket tid tillsammans så borde man vara glad för den tid man har och ta vara på den:) det försökte jag verkligen göra. men det var så jobbigt att ta farväl. det gjorde verkligen ont i hjärtat :( det känns jobbigt att ens bästa vän ska bo så långt bort. men jag tror att är man riktiga vänner så spelar det ingen roll hur nära eller långt bort man är ifrån varandra. huvudsaken är att man vet vart man har varandra. ska försöka hälsa på igen. det är värt varenda krona det kostar för att få åka dit igen. Anette känns som en syster för mej och även Linnea.
hur som helst så var det skönt att få komma iväg om så bara över en helg. det är så lungt och skönt där uppe. inte alls samma storstadspuls. och norrlännningar är så lättsamma på något sätt. så öppna och trevliga. inte alls lika stela som stockholmare. fast stockholmare kanske har lärt sig att vara mer dömmande och ta avstånd på ett annat sätt eftersom att det är en stor stad med mycket människor. ju fler människor, ju fler idioter. ryktet om att norrlänningar är lugna stämmer verkligen. vad det sen beror på är ju en annan fråga. men det är nog utav just den orsaken att det är lugnare där uppe. dessutom är de skotergalna. så det är inte heller bara en myt;)

nämen så när jag kom fram så var vi först hem till anette och tristan en stund. hon visade mig runt. sedan gick vi och handlade och tittade lite på stan. anettes föräldrar kom sen och hämtade oss. det var nämligen tristans 18.månadersdag, så vi for iväg till Leo Lekland :) det var jätteroligt där för Lilla Tristan. han blev aldrig trött..sen var hennes föräldrar barnvakt åt Tristan så anette fick lite ledigt :P blev fest med Anettes kompisar på kvällen. jättekul att få träffa dem :) gick sedan ut också. inte min musiksmak på den klubben men det spelade ingen roll för jag fick ju vara med anette :) dagen efter var jag och anette på loppmarknad. men oooj vad folk det var och oooj vad bakfulla vi var! jag köpte en hemmastickad kofta som var lite för stor faktiskt men den var skön iaf:) köpte även en bok i present till Tristan, tre pixiböcker till jobbet och ett miniköksset även det till barnen på jobbet.

jag har åkt på en dunderförkylning. eller början till en sådan. igår kunde jag knappt prata:(
hatar att inte kunna träna. träningen är nästan det enda som får mig att må bra just nu..

Hasta la vista/SweetEm




Londonresan <3