Sweet Em

Jag minns det som igår
jag hade livet framför mig

jag minns brunbrända sommarben
och solblekt hår

Jag minns hur tiden stod stilla
att jag väldigt lite då visste

jag minns att jag och min syster brukade borsta potatisar
och plocka sallad direkt ur landet.

jag minns hur tidigt vi fick gå upp på morgonen
för att få följa med och ta upp näten ur havet

jag minns hur lycklig jag var
jag saknar det så
livet som varit


visst är det underligt , att då man minns mest är när man känner en speciell doft, är på en särskild plats eller hör en särskild låt? när man får den där känslan i kroppen som gör så att man färdas tillbaka till en annan tid och plats.

jag saknar den tiden som var. på sågskär . när mamma var tillsammans med Janne fortfarande. jag saknar huset på fjärdlång. när pappa var tillsammans med ingela. när Nocke fanns.
jag är så glad för att pappa ändå får vara kvar där ute. hoppas han alltid kommer få vara det. att de inte kör iväg honom helt:/ det skulle inte mitt hjärta klara av. det skulle gå sönder då:(
jag önskar vekrligen att mina och Linneas barn får uppleva samma, underbara skärgård och få en lika bra uppväxt som haft. hoppas, hoppas, hoppas.
jag blir ju liksom inte yngre direkt:( jag är inte gammal det vet jag. långt ifrån. men karusellen har börjat snurra för fort nu och jag kan inte hoppa av:/
jag är verkligen tacksam för den barndom och ungdomstid jag haft. i skärgården, i skara och hemma hos mamma och hos pappa. jag ser fram emot en bra framtid tillsammans med min kärleksmumse!! <3 hihi..
förlåt älskling om jag är svår ibland.
förlåt om det blir tokigt.
men jag älskar verkligen dej  och vill att det ska fungera.
hoppas verkligen att det alltid kommer göra det.

nu är det äntligen helg. skönt!

kisses/SweetEm



Linnea, Marta, Emil och jag på Fjärdlång på traktorflaket. <3

huuh.. när blev man såhär ful, gammal och "sambotjock" egentligen :S skärpning nu. dags att ta tag i tränandet. har aldrig känt mej så oaktraktiv och osexig i hela mitt liv:(
visst jag blir ju aldrig nån pinupmodell. men ändå..
försöker sätta igång med tränandet igen nu iallfall.

idag hade vi möte för nya föräldrar på jobbet. gick ganska bra och det känns som att dessa föräldrar inte bits dem heller;) det är så svårt med nya kontakter. särskilt med föräldrar på jobbet.
stackars förskolefröknar på den förskolan där jag ska ha mina barn kan jag lova :D haha.. kommer säkert ställa massa krav . bara för att jävlas;)

så får man väll se om det händer något spännande i livet framöver. inte för att jag tror det men man kan ju alltid hoppas.
jag hoppas att jag snart har körkort ialfall. jag ska göra kunskapsprovet den 20.e augusti och uppkörningen den 24.e.. så när jag väl klarat det, vad ska jag då göra?? börja skruva bil? köra dragracing? skriva en bok? någonting måste jag ju ha att göra på min fritid annars blir jag knäpp:(

nu ska jag snart sova. bye bye birdie

ps: rolig bild va?

en dag på en promenad i ett varmt augustiregn.

 

Kom min älskling!

Med andan i halsen springer jag.
jag blickar uppåt
och känner varmt sommarregn mot min kind.
kom världen. här är jag.
kom världen. så ska jag visa dig.
Du säger det börjar bli höst.
ty jag undrar, varför ge upp sommaren ?
än doftar gräset grönt.
än skiner solen mellan björk och tall.
har du någonsin sett en dröm, min vän?
Kom hjärtat , så förändrar vi världen.


Att sticka ut (Emelie 14 år)

Hellre få och riktiga vänner
än en massa ytliga kompisar
Hellre vara söt och unik
än en snygging i mängden
hellre bära nitar och svarta kläder
än savannbyxor och tajta toppar
hellre vara som jag
än som alla andra





Att sticka ut (tio år senare)

Hellre få och riktiga vänner
än ytliga kompisar.
hellre vara självsäker och unik
än att gå på stureplan som en i mängden
hellre åka raggarbil och lyssna på riktig musik
än att gå på diskotek och kråma sig till dunkadunka.
hellre vara som jag
än som alla andra.

Sådärja. Då var den första arbetsveckan efter semestern avklarad. vi hade inte så många barn så det var ganska lungt.
förlåt alla folks om jag är dålig på att uppdatera min blogg. men jag har ingen ork, lust eller tid att skriva känns det som:(  och jag vet aldrig vad jag ska skriva om. är det ens någon som läser min blogg?
så kom jag på en sak idag. kanske jag skulle skriva om mitt jobb? om det jag faktiskt kan och är duktig på . om barn.  kanske inte bara om barn. kan ju skriva om rockabilly och raggare också förstås;)

Jag trivs mer och mer med mitt yrke . och särskilt montessori. jag har länge tyckt att jag inte är någon. men kanske är det så att man inte behöver bli sångare, fotomodell/pinupmodell, konstnär, fotograf, journalist bl.a för att vara någon. jag är ju faktiskt någon ändå. och jag har ju "raggar och rockabillykulturen" som jag brinner så mycket för. författare vill jag dock försöka bli ändå någon gång i framtiden.. och, jag är ju faktiskt med och formar framtiden. för visst är barnen våran framtid? det värsta är ju att samhället blir sämre och sämre. men jag vill vara med och försöka ändra det. jag vill inte att mina egna barn ska växa upp i ett jävla getto. dock kanske det inte går att undvikas och jag kan inte ensam förändra något. men, ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. och jag tror tyvärr att allt för många bryr sig mer om att ändra hela världen och människor i andra länder istället för att faktiskt försöka laga sitt eget land. för vad tjänar det till att försöka förändra något när man inte lagar det som faktiskt är en närmast? det finns människor och barn i detta land som även dem behöver hjälp och stöd. barn som är mobbade, utsatta för våld , psykisk press och kränkningar.
vissa människor ska dessutom inte ha barn. jag har mött många puckon till föräldrar. det är mötet med föräldrarna som är det svåra. när det gäller barnen så skapar man den relation som man själv vill skapa och som man faktiskt gör det till. när det gäller barn så finns det inget som kallas "kemi" eller första intryck. ett barn kan du forma som du själv behagar. ett barn är oftast mer samarbetsvillig än en vuxen. bara du tar dig tid att lyssna och ligga steget före. du anar inte hur mycket ett barn kan lära dig. jag tycker det är så fantastiskt att ett så litet barn som en 2-3åring kan lära sig bokstäver och t.o.m. ord. jag blir så glad i hjärtat när jag ser att barn lyckas med något. att se glädjen i deras ögon.    

men för att återkomma till raggare och rockabillysar. vart går egentligen gränsen? jag har inte riktigt förstått det och det känns som att detta är ett väldigt känsligt ämne. jag är faktiskt lite trött på människor som ska tycka så mycket och lägga sig i andras liv.. jag är ganska nöjd med att ha flera kretsar att umgås i.  jag är väldigt nöjd med att lyssna på winnerbäck och även Elvis. jag menar, vem är det egentligen som bestämmer vart den hårfina , tunna linjen går? jag älskar att klä upp mej och se ut som en liten pinupa från 50.talet samtidigt som jag älskar att gå i mjukisbyxor ibland och lyssna på svensk musik. jag är jag, och jag kommer tyvärr aldig passa in någonstans om jag inte tillåter mig själv att göra det. dock tror jag ändå att jag inte kommer passa in till 100 % bland rockabillysarna. men jag tror att jag är ganska nöjd med det. jag får väll nöja mig med att vara någonstans mitt i mellan. en raggarbillytjej ;)  hah. ett nytt ord!
det känns som att många inte hajar grejen riktigt dessutom. det handlar om att vara sig själv och inte "klä ut sig" varje dag och visa upp sig på tillställningar som te.x rocket room. och inte heller supa skallen i bitar på någon klubb.  det handlar om musiken, bilarna och ha trevligt. det är mycket roligare att sitta i en raggarbil och dricka öl tycker jag. sen så är det ju självklart kul att gå på raggarklubbar också. men det känns ändå som att många int hajar grejen riktigt :/

nu hade jag snart tänkt ut och gå lite . jag behöver röra på mig. det behöver alla människor:)

ikväll ska jag och Linnea se Winnerbäck:D *längtar*
Kisses/ SweetEm