Fredagen den 2 december 2011


Hej!
Det var otroligt länge sedan jag skrev. så jag tänkte att kanske man skulle börja med det igen..

Idag är det dagen då farfar försvann. Inatt kl.02.00 ca.  han lämnade oss för att återförenas med sin älskade Anna-Lisa i himlen :( 83 år gammal blev han. På sätt och vis är det en lättnad för att han har det bättre nu och slipper vara sjuk. Men ändå kan jag inte sluta gråta just nu :( Jag tog det ganska okej men nu känns det bara tomt i hjärtat och jag har inte lust att göra någonting. inte ens träna som jag älskar att göra så mycket :(

Sånna här händelser får mig att tänka så mycket på livet. på det som har varit och det som komma skall. Det känns som att ett kaptiel nu är avslutat när farfar gått bort. och att det snart borde vara dags för ett nytt att öppnas. Ett nytt kapitel där det nu är dags för oss barnbarn att forma framtiden inom familjen och bygga på det livslånga släktledet. farfar har gjort sitt nu. och pappa går i pension om några år.. jag kan  inte fatta att det är sant. tiden går så fort så att man får lust att hoppa av ibland. men det går inte för om man hoppar av i farten så trillar man och slår sig..

Det är skönt att vara vuxen men ändå inte. Fler och fler människor försvinner från mej..
Jag tänker tillbaka på tiden när jag och Linnea sprang omkring på bergen på Fjärdlång och hade hela livet framför oss. Önskar att jag kunde vara barn igen. men tider förändras. Man får glädjas åt att man haft en fin uppväxt. Och jag ser fram emot att föra det vidare på mina barn. Tänk vad stort att få forma en liten individ som ska bli en del utav ett långt släktled och världen. Jag längtar så enormt till den dagen!
och jag är så glad att jag har det arbete jag har. jag älskar varenda minut på jobbet med barnen. Även fast det kanske inte alltid märks så är det så. I barnen ser jag hopp och en framtid. Livet tog slut för min farfar inatt. men jag blir varmare inombords när jag tänker på vilket långt liv barnen på jobbet har framför sig. Våran framtid!! jag är så¨stolt att få vara en del utav det.. och det kommer kännas ännu mer underbart att få följa mina egna barns uppväxt och få vara en del utav något ännu större än vad jag redan får vara med om på jobbet..

och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att mina barn får en lika bra uppväxt som jag haft.. få springa nakna i sommarvinden bland klipporna ute på fjärdlång. fiska spigg och mata kaninerna med maskrosor.. Att de får känna samma frihet som jag en gång kände som barn och som jag fortfarande känner när jag är där ute i den underbara friheten!! Mitt hjärta kommer alltid tillhöra Fjärdlång, mitt enda riktiga hem på jorden..


Tack alla för ert stöd och för alla er som bryr er. det uppskattas..<3

Vila i frid farfar <3 älskade gamla skärgårdsbo... nu kan du springa fritt bland bergen och havet igen // Sweet Em




RSS 2.0