Goodbye my lover

My heart was blinded by you

Jag blir så frustrerad när jag märker att jag har så mycket kärlek inom mej,
men ingen att ge den till :( 
Jag har under denna tid börjat märka kärleken inom mej själv.. Jag vill ge så mycket.och saknar det..
hela min själ och mitt hjärta.. jag vill ha så mycket tillbaka..
kärlek snälla kom tillbaka!
jag vill vara sådär kär igen.. så där sjukt lycklig så man inte vet vart man ska ta vägen och man inte kan sluta le..
Jag älskar dej fortfarande.. men när jag vänder mej om finns det ingen där. ingen att hålla om på natten. ingen att skydda och skyddas av.. du är borta.. Du fanns där..Finns du kvar? jag vet inte... dock finns du inom mej. i evig tid..
Jag är som en tom vas..svart som natten.. jag fyller vasen med de tårar som fnns kvar.  jag viskar tyst mina önskningar.. jag kysser den när ingen ser på..jag kysser dina läppar. om och om igen,som jag alltid gjort, trots att du inte finns mer. Jag har sett dig le. jag har sett dej gråta. Jag har sett dig sova en stund.. Jag kan fortfarande känna doften utav dej. jag håller fortfarande din hand när jag sover.. hejdå min älskling. hejdå min vän. du har varit den rätta för mej...
 
jag saknar det vi en gång hade. kommer det någonsin åter? eller är allt trasigt?
jag försöker bara låta allt vara. Jag försöker bli hel och finna den rätta vägen..  men ändå haklar jag hela tiden tillbaka.. varför?


Kärlek.

vad är egentligen kärlek?
jag letar svar inom mej själv.. allt jag har kvar är det inom mig.jag kan nästa känna det.. lyckan. jag kan snudda vid dess andetag. dess hela existens. ungefär som när man snuddar vid en vålnad. Det finns någon där, som man inte kan ta på. som inte syns. som inte känns. som bara är.
behöver man verkligen någon för att känna sig hel? jag skulle nog svara Ja på den frågan..
Livet är som en karusell: Det gör ont om man hoppar av i farten..
och är ett steg framåt rätt riktning om man står vid ett stup?
Vågar jag chansa en gång till efter att ha chansat så mycket förut?? eller två gånger till.eller tre.
allt jag har kvar är mej själv. det kommer jag inte undan. för är det någon som man aldrig kan fly ifrån så är det sig själv..
Jag tror jag hellre lever ensam om jag inte finner dej igen. kärleken..
varför slösa bort sin kärlek på något som kanske ändå inte känns lika stort och underbart som det gjort innan? varför ge så mycket om man ändå i slutändan kanske förlorar?
livet sköljer bort oss...
men ändå blir jag stark.  

läkningsprocessen har sin början.. men tar den någonsin slut? och hur tar den slut? 
en del av mej vill ju tro att du kommer tillbaka...

to win some. or lurn some.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0