The soldier coming home


Micke har varit borta sedan i torsdags. På hemvärnsutbildning. Det har varit skönt att få vara för sig själv lite grann men ändå tråkigt och jag har saknat honom såklart.
När han kom hem så fylldes jag av något stort. En känsla som jag vet inte om jag har upplevt någon gång. När han stod där i dörröppningen så fylldes mitt hjärta av en lycka och stolthet som fick mina ögon att tåras.. Att mina ögon tårades av lycka måste ju verkligen betyda något speciellt. Och att mina känslor för honom är så mycket starkare än jag faktiskt trott på senaste tiden.. De har ju alltid varit starka såklart. Men ibland vill man ju bara strypa sin partner och ibland krama ihjäl honom istället. Livet är ju så.  Men vi har något särskilt han och jag. Jag kan inte förklara det. En kraft som alltid för ihop oss när vi glidit isär . En kraft som gör så att det känns som att vi är oskiljdbara. Det är svårt att beskriva en känsla. Orden räcker liksom inte till..
Och jag älskar att höra honom berätta saker. Jag älskar att få känna hans värme och jag älskar att bara få vara i hans närhet och veta att han är min. Ibland måste man vara ifrån varandra för att verkligen uppskatta den tid man har tillsammans.
Vi tjejer pratade lite igår om kärlek. Om att man faktiskt kan vara kär hela livet i någon. Men det blir liksom på ett annat plan. Mer seriöst förstås men även känslorna blir djupare på något sätt. Man blir bästa vänner men även något mer och större än livet självt. Det är härligt att vara sådär nykär så att det pirrar i hela kroppen. Men det som man sedan bygger upp tillsammans är så mycket större än det.
Jag hoppas verkligen det alltid kommer kännas så här. Att det alltid kommer vara vi och att jag inte förlorar honom igen. och särskilt att dessa dagar är den längsta tiden som jag kommer behöva vara utan honom:/

http://www.youtube.com/watch?v=nLBgmbXBOb8

Jag vet inte hur man gör så att man får te.x en musikvideo från youtube på sin blogg :O Så jag klistrar in länken. Så otroligt fin låt..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0