En stor längtan
Nu var det verkligen evigheter sedan jag skrev.
det har hänt så mycket så jag har inte riktigt haft tid att skriva.
dessutom så har jag faktiskt inte haft så stor lust.
men nu när livet förhoppningsvis blir lite lugnare ett tag så kanske det blir bättre :)
Varför måste folk i ens närhet försvinna för?:( det är så sorgligt när tiden går så fort och platser och människor enbart blir till minnen i hjärtat.
både Gunborg och Gunilla har gått bort på mindre än ett halvår, farfar är dålig och pappas ena katt har försvunnit :( dessutom ska en kollega på jobbet sluta eftersom hon inte får vara kvar . dessutom flyttar svärfar till fillipinerna och det kommer bli jäkligt tomt,även om jag stör mej som fan på gubben ibland så kommer jag sakna honom :/
och jag saknar Fjärdlång så mycket så att det svider i hjärtat :( jag drömmer om fjärdlång och tiden som var, varje natt.
varför kan inte saker bara få vara så som man är van att ha det?
varför måste minnen enbart vara kort i ett fotoalbum eller drömmar? det känns lite jobbigt just nu. att bli äldre och upptäcka att folk runtomkring försvinner.
därför valde jag Micke. Jag vill inte leva mitt liv med vetskapen om att jag kanske skulle förlora den största kärleken utav alla. därför tog jag honom till mitt hjärta en sista gång. och där stannar han.
jag är så sentimital nu för tiden. jag kan le utav glädje på jobbet när ungarna är sådär underbara som bara de kan vara. eller när jag ser en gravid mage och när jag märker hur lyckliga vissa familjer verkar. (och ja, det märks vilka familjer som har det bra och vilka som har det mindre bra).
varför väcks alla dessa starka känslor inom mig?
jag hoppas verkligen att mina barn kan få en precis lika underbar barndom som jag haft.
jag vet att livet går ut på att bilda nya minnen. och uppleva nya saker ,(och enligt mej bilda familj).
men kanske det är så att för att kunna låta det vara enbart fina minnen så måste människan ta tillvara på den tiden de har. just här. just nu ,
(och VARFÖR var "öppna landskap" med Ulf Lundell tvungen att komma på radio just nu :( det är pappas låt. som får mig att tänka på honom och det underbara skärgårdslivet. den är underbar den låten. men får mina ögon att tåras:( ).
och göra det bästa utav situtationen. och framförallt vara rädd om sina vänner och sin familj. de som betyder mest. det finns inget som betyder mer än just det.
kanske börjar jag bli vuxen? jag har mitt liv här i fyran , jag har mitt jobb och fast inkomst. och snart körkort förhoppningsvis;) det här svårt att behöva bli vuxen. men det måste ske någongång. viktigt dock att inte glömma bort sina vänner och sig själv. det är så lätt att bli "sambotjock" och bara vara hemma för att det känns bekvämt.
en fantastisk människa sa till mej:
"Du är inte vuxen föränn du erkänt för dig själv och andra att du är barnslig".
det får mej att tänka på vad vuxna barn kan verka. har ni inte tänkt på det?
barn kan vara så kloka och duktiga för sin ålder. just för att de fortfarande är barn. och oförstörda.
trots allt detta och trots alla känslor inom mig så är jag lycklig. jag är lyckligare än någonsin just nu.
jag orkar inte gå omkring och vara arg och må dåligt längre. jag orkar inte vara sur och ha humörsvängningar. jag vill bli vuxen. även om det är jobbigt.
nu åter till det verkliga livet.
som sagt , jag och Micke har köpt hans pappas fyra:D det känns helt underbart! jag kunde inte valt en bättre man att dela mitt liv med. det känns så rätt . kärlek . det är bannemig riktig kärlek <3
önskar jag kunnat beskriva alla känslor inom mig. och speciellt känslorna för honom. men det går inte, för de är så starkta. vi har något speciellt.något som jag aldrig släpper.
sen får alla andra säga vad de vill . det struntar jag i:) det tog ett jävla tag att bli så här lycklig och gå genom all skit som vi råkade ut för. men det har gjort mig stark och jag känner att jag lever :)
jag kan inte skriva dikter längre:( men det kanske kommer tillbaka:)
så får man se hur framtiden visar sig. jag tänker iallafall se till att leva , mår bra och ha kul. det finns inget roligare än att åka finbil, gå på träffar, dricka öl och lyssna på rock n roll:D i raggarsvängen har jag funnit mig själv, och där tänker jag stanna :)
sen vad jag ska bli när jag blir stor, det är en annan fråga;) (Micke tror att jag kommer bli dragracerförare( ;) haha.
puss / SweetEm
det har hänt så mycket så jag har inte riktigt haft tid att skriva.
dessutom så har jag faktiskt inte haft så stor lust.
men nu när livet förhoppningsvis blir lite lugnare ett tag så kanske det blir bättre :)
Varför måste folk i ens närhet försvinna för?:( det är så sorgligt när tiden går så fort och platser och människor enbart blir till minnen i hjärtat.
både Gunborg och Gunilla har gått bort på mindre än ett halvår, farfar är dålig och pappas ena katt har försvunnit :( dessutom ska en kollega på jobbet sluta eftersom hon inte får vara kvar . dessutom flyttar svärfar till fillipinerna och det kommer bli jäkligt tomt,även om jag stör mej som fan på gubben ibland så kommer jag sakna honom :/
och jag saknar Fjärdlång så mycket så att det svider i hjärtat :( jag drömmer om fjärdlång och tiden som var, varje natt.
varför kan inte saker bara få vara så som man är van att ha det?
varför måste minnen enbart vara kort i ett fotoalbum eller drömmar? det känns lite jobbigt just nu. att bli äldre och upptäcka att folk runtomkring försvinner.
därför valde jag Micke. Jag vill inte leva mitt liv med vetskapen om att jag kanske skulle förlora den största kärleken utav alla. därför tog jag honom till mitt hjärta en sista gång. och där stannar han.
jag är så sentimital nu för tiden. jag kan le utav glädje på jobbet när ungarna är sådär underbara som bara de kan vara. eller när jag ser en gravid mage och när jag märker hur lyckliga vissa familjer verkar. (och ja, det märks vilka familjer som har det bra och vilka som har det mindre bra).
varför väcks alla dessa starka känslor inom mig?
jag hoppas verkligen att mina barn kan få en precis lika underbar barndom som jag haft.
jag vet att livet går ut på att bilda nya minnen. och uppleva nya saker ,(och enligt mej bilda familj).
men kanske det är så att för att kunna låta det vara enbart fina minnen så måste människan ta tillvara på den tiden de har. just här. just nu ,
(och VARFÖR var "öppna landskap" med Ulf Lundell tvungen att komma på radio just nu :( det är pappas låt. som får mig att tänka på honom och det underbara skärgårdslivet. den är underbar den låten. men får mina ögon att tåras:( ).
och göra det bästa utav situtationen. och framförallt vara rädd om sina vänner och sin familj. de som betyder mest. det finns inget som betyder mer än just det.
kanske börjar jag bli vuxen? jag har mitt liv här i fyran , jag har mitt jobb och fast inkomst. och snart körkort förhoppningsvis;) det här svårt att behöva bli vuxen. men det måste ske någongång. viktigt dock att inte glömma bort sina vänner och sig själv. det är så lätt att bli "sambotjock" och bara vara hemma för att det känns bekvämt.
en fantastisk människa sa till mej:
"Du är inte vuxen föränn du erkänt för dig själv och andra att du är barnslig".
det får mej att tänka på vad vuxna barn kan verka. har ni inte tänkt på det?
barn kan vara så kloka och duktiga för sin ålder. just för att de fortfarande är barn. och oförstörda.
trots allt detta och trots alla känslor inom mig så är jag lycklig. jag är lyckligare än någonsin just nu.
jag orkar inte gå omkring och vara arg och må dåligt längre. jag orkar inte vara sur och ha humörsvängningar. jag vill bli vuxen. även om det är jobbigt.
nu åter till det verkliga livet.
som sagt , jag och Micke har köpt hans pappas fyra:D det känns helt underbart! jag kunde inte valt en bättre man att dela mitt liv med. det känns så rätt . kärlek . det är bannemig riktig kärlek <3
önskar jag kunnat beskriva alla känslor inom mig. och speciellt känslorna för honom. men det går inte, för de är så starkta. vi har något speciellt.något som jag aldrig släpper.
sen får alla andra säga vad de vill . det struntar jag i:) det tog ett jävla tag att bli så här lycklig och gå genom all skit som vi råkade ut för. men det har gjort mig stark och jag känner att jag lever :)
jag kan inte skriva dikter längre:( men det kanske kommer tillbaka:)
så får man se hur framtiden visar sig. jag tänker iallafall se till att leva , mår bra och ha kul. det finns inget roligare än att åka finbil, gå på träffar, dricka öl och lyssna på rock n roll:D i raggarsvängen har jag funnit mig själv, och där tänker jag stanna :)
sen vad jag ska bli när jag blir stor, det är en annan fråga;) (Micke tror att jag kommer bli dragracerförare( ;) haha.
puss / SweetEm
Kommentarer
Trackback
