minnen från mantorp

jag minns när min själ lämnade kroppen. jag var levande död. Du likaså.
idag, ett år senare, blöder inte såren längre. jag kan andas igen och se på dig med öppna ögon.  
vi har gått genom det värsta en människa kan tvingas st¨å ut med. Jag vill inte minnas,men kan inte låta bli att tänka på det iallafall. Dock så ser jag tillbaka med förundran och en gnutta förtjusning. Jag minns inte känslorna. Jag minns inte hur ont det gjorde, men jag vet att om vi klarar av att gå genom en sådan sak , så klarar vårat förhållande av vad som helst. Jag är starkare än någonsin och redo för att flyga. Redo för att se vad livet har att erbjuda. Tillsammans med en kärlek som är vacker och lätt som en fjäder. Inte som det var förr. När längtan jag kände inom mig var som en besatthet och drev oss till vansinne. Dock har jag aldrig slutat älska dig, och kärleken har alltid varit den starkaste jag upplevt. Jag ser fram emot att få leva tillsammans med dig, bejbi. Är det något som går fel så har vi iallafall försökt. Jag är inte rädd för att leva längre. Om jag så måste göra det med eller utan någon. För ensam, det kommer jag aldrig vara.


länge leve livet!!

Mantorp var skoj. lagom med dricka. åt som en häst hela helgen. undrar om det var mitt undermedvetna som sa åt mej att nu bannemig äter du så du inte blir sådär full som förra året haha,..dock så börja det regna på söndagen, precis när jag började bli intresserad av drag racing hehe.. men men. bättre lycka nästa gång:P

Nu sitter jag i Mickes soffa vid hans dator. ska snart bege mig hemåt. Linnea kommer snart. och sedan ska mamma och margita komma och hälsa på :)

hejdå på ett tag/SweetEm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0