Sweet Em

kommer jag någonsin höra dej säga att jag är din ängel igen?
kommer jag nånsin få känna dej bara ligga nära och dina andetag mot min kind..?
Jag minns hur lyckliga dina ögon såg ut varje morgon när du såg att jag låg brevid dig.. hur du log på ditt speciella sätt och pussade mej på pannan..
hur du sa att du älskade mej..
Jag saknar din trygga, varma famn. jag saknar din fina kropp och din själ och ditt hjärta som tillhörde mej. Du sa att ditt hjärta var mitt föralltid om jag ville ha det.
jag minns allt så tydligt.. Alla små resor vi gjort.
Alla bråk. jag saknar t.o.m bråken vi hade..
kommer det vi hade någonsin komma tillbaka?:/
jag vill verkligen tro det..
jag förstår inte varför allt detta händer:(
Jag vet att det mesta är mitt fel.. men jag har lärt mej något nu. jag ska bli vuxen.
Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dej. kärleken kändes så oändig och känslorna starkare än eld..
men saker och ting blir det som det är tänkt till slut .
för ödet måste ju vara att vi skulle vara tillsammans.. det kändes så rätt. och detta som händer känns så konstigt och fel
:(
allt var så perfekt. så rätt. sättet vi möttes på. rätt i tiden. allting..
så efter detta vet jag inte om jag tror på ödet längre :/
vi sliter bara sönder varandra...
jag älskar dej för det vi hade innan men avskyr läget som det är nu:(
slits åt två olika håll..
men ändå vill jag inte sluta hoppas..


jag slutar aldrig älska dej..